Anmeldelse

Trine Lindheim

"Trine Lindheim gjør strukturen i treet til et vesentlig bildeelement både som utgangspunkt for komposisjon og for detaljer i sine tresnitt. Hun reduserer figurer til enkle symboler på menneske, dyr og natur, som utgjør et samlet poetisk univers."

Utdrag fra boken:
Norske Grafikere 1919-2019
”Tresnitt og amerikanske sommerfugler”
Skrevet av Sidsel Helliesen og Øivind Storm Bjerke

Trine Lindheim

Grafikerens mangfoldighet

Mange kunstnere er opptatt av symboler og psykologiske problemstillinger. Trine Lindheim er én av få kunstnere som evner å bruke disse mulighetene til noe spesielt. Hun er mest kjent som grafiker, og én av grunnene til at hun er både anerkjent og populær ligger i hennes evne til å sette symboler og visuelle markører inn i en ramme som er intuitivt forståelig. At bildene også er visuelt tiltalende, og utnytter en begrenset uttrykksform på mesterlig vis, gjør dem enda mer attraktive.

Trine Lindheim er en mangfoldig kunstner som jobber med flere uttrykk innen ulike teknikker. Som grafiker er hun spesielt opptatt av tresnittet, den grafiske teknikken som har lengst røtter bakover i historien. Hun jobber gjerne med finér, blant annet fordi den gir henne mulighet til å utnytte årringene som en faktor i oppbyggingen av bildet. Ved å fjerne veden i de myke årringene lar hun treets struktur bli en del av uttrykket.

I det siste har hun interessert seg for sommerfugler. Dette er ett av de eldste symbolene vi har. Én av grunnene til at sommerfuglen har vært så populært i mange kulturer skyldes at forvandlingen fra larve via puppe til vakkert innsekt gir oss mange overføringsverdier til det potensialet som ligger i menneskets utvikling. Sommerfuglen knytter seg også til temaer som sårbarhet og miljøtrusselen vi lever med. Men først og fremst er den et interessant motiv som kunstneren Trine Lindheim vet å bruke til å skape vakker, variert, formsikker og mangfoldig kunst.

LARS ELTON

Lars Elton er frilansjournalist, kritiker og redaktør. Han er kunst- og arkitekturkritiker i Dagsavisen og VG og skriver om kunst- og kulturrelaterte emner i et bredt utvalg publikasjoner.

BILDER BORTOM ORDEN

Anmeldelse av Lennart Didoff
Konsthallen i Lysekil, Göteborgs-posten

- Det lilla vita rummet på fem gånger nio meter visar sig vara idealiskt för just den sorts konst av intim karaktär, som hon arbeidar med. Det är en konst, som kan betraktas på näre håll, men som öppnar oändliga och svindlane djup av medvetande och gåtor.
I torrnål, träsnitt och inpassade partier med djuptryck framkallar Trine Lindheim sina suggestiva visioner av människans eviga längtan i en sorts drömlik försoning med den tillvaro hon satts att leva i.

Det är märkliga blad, inrymmande en omätlig tystnad och en väntan hos dess gestalter och djur, trevande och sökande sig mot varandra eller in mot sig själve. Som vore de alla mer eller mindre på resa, inbegripna i en förflyttning från födelsen mot en aggresivitetens klippstrand, där stillheten bryts i sugande kaskader av virvlande och uppiskat vatten. Denna färd genom och över vatten är en resa i poetiska själstillstånd av ömhet och rädsla, stillhet och vaksamhet, besvärjelser och bön.

Sjunkandet och stigandet kan ges kosmiska övertoner i utnyttjandet av träets ådring i t.ex. bardhvalens strimmighet mot himlens stjärnbloss. Ensamheten är så påtaglig och löper genom denna starka kollektion i en färgskala av mycken svärta och mörker men med ibland handkolorerade, starkare insättningar av stor och intensiv lyskraft. Måhända finns det en Munch i bakgrunden till gravyrnålens och skärjärnets hetsighet och i det nakna, personliga utlämnandet av den ensamhet vi alla delar.

I varje fall upplever jag i Trine Lindheims konst och asketiskt renodlade symbolspråk en mycket nordisk och drömskt expressiv bildpoesi. I sitt aparta sökande efter möjliga utvägar i ett ändlöst drama deltar hon tveklöst.

Anmeldelse av Nils Hetle
Oppland arbeiderblad

I Trine Lindheims bilder møter en i utpreget grad av kravet til forenkling av virkemidlene.

Bildene framstår som resultat av en renselsesprosess etter strenge kriterier. En kan tale om filtrering av forestillingsmylderet med reduksjon eller tilbakeføring til et slags urformer som resultat. Forestillinger fortettet til symboler.
En frukt av denne prosessen er et renere poetisk uttrykk, her knyttet til temaet hav/mennesket, og med den sinnets frihet som bare møter en i den gjennomarbeidete forenkling. Variasjonene over dette havtema ligger alle i samme stemningsleie, i en gråblå grunntone på grensen mellom drøm og virkelighet. En kan vel kanskje si at bildenes essens nettopp ligger her i poesiens grenseland.

Gjennomgangstemaet er mennesket i et slags mystisk forbund med havet. Bølgeskimmeret i selve treflaten inngår i det sparsomme utvalg av virkemidler –
behersket og presist utnyttet…